Tider av osäkerhet kan förändras genom samarbete

President Tarja Halonen mottog SFV:s brobyggarpris på SFV:s vår- och utdelningsfest i början av april. Hon säger att den senaste tidens snabba förändringar skapar en förståelig osäkerhet, men att en större risk utgör den rädsla som sprider sig: människornas vacklande förtroende för andra människor och samhället.
Enligt Halonen är det denna rädsla som troligtvis gett upphov till att en del människor har ett behov av att splittra samhället i mindre delar som känns tryggare: Vi, och de andra.
– Just förtroendet har ansetts vara det nordiska samhällets styrka. I våra länder råder respekt för mänskliga rättigheter, och med detta avser vi inte bara medborgar- och politiska rättigheter, utan också ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Staterna är stabila demokratier där opartiska domstolar fungerar rättvist. Det finns lite korruption, och den offentliga förvaltningen är relativt effektiv.
Halonen påpekar att statens och kommunernas roll är viktig, och att både medborgarorganisationer och näringsliv skall vara med i bygget.
– Men det viktigaste är ändå vad människorna gör själva i sina olika roller, och hur förtroendet mellan dem fungerar. Att bygga upp detta mänskliga förtroendekapital har varit en lång process, där vi kanske inte ens är medvetna om alla faktorer.
Halonen egna svar på frågan varför detta hittills lyckats så bra i Norden är att den stränga naturen lärt våra förfäder och mödrar både att arbeta hårt, men också att hjälpa en granne som har det svårt.
– Ett flertal av våra ordspråk och folksägner handlar ju om att idealisera arbetet, och om den moraliska skyldigheten att hjälpa sin närmaste – och att sträva framåt tillsammans.
Men många gamla seder är enligt Halonen inte längre självklara, ens inom familjekretsen. En samverkan mellan samhällets utbyggda säkerhetsstrukturer, feluppfattade mänskliga rättigheter och en utbredd konsumtionskultur tycks ha ökat själviskheten och fördunklat en allmän förståelse för helheten.
– Kretsen av de människor som vi anser stå oss nära förändras ständigt. Å andra sidan förutsätter det moderna samhället – under en ständig press på förändring för att kunna fungera – att alla människor är med. Och för att hänga med krävs ett livslångt lärande.
Arbetslivet är enligt Halonen ett kapitel för sig. De flesta människor kommer att uppleva att det egna yrket eller de egna arbetsuppgifterna förändras. För att klara av detta krävs det att man skaffar sig ny kunskap. Och även de mest radikala utmaningarna blir vardag.
– Man måste kanske lära sig ett helt nytt yrke och flytta till en ny ort, med mera. Men samma utmaningar finns delvis också utanför arbetslivet. Pensionärerna eller de som av annan orsak är utanför arbetslivet måste likaledes lära sig att klara sig i förändrade förhållanden.

Utbildningen får nya uppgifter. Halonen preciserar skolans uppgift som att väcka och upprätthålla den lilla människans nyfikenhet och förmåga att lära sig nytt.
– Om man lyckas med detta blir livet, och att lära sig, ett stort äventyr. Alla har tyvärr inte haft denna möjlighet. Därför är vuxenutbildningens speciella utmaning att på nytt väcka människans nyfikenhet att lära sig nytt, och tro på sig själv att man kan lära sig nya saker.
Halonen säger att Finlands utbildningssystem befogat fått mycket beröm. Men på grund av förändringar i befolkningen väntar nya uppgifter.
– Immigranten har en annan utbildningsbakgrund. Förutom att lära sig språket måste man lära känna folket, dess sätt att tänka och dess handlingsmönster. I själva verket måste man lära sig mycket sådant, som de som bott länge i landet knappast själva är medvetna om.
– Som en liten nation har vi redan för länge sedan lärt oss, att vi måste lära oss världsspråken för att vara med i det internationella samarbetet. Men vi måste själva värna om vår egen kultur. Språket utgör en dörr till detta. Omvårdnaden av språket bör sträcka sig genom hela livet och samhällets olika sektorer. Både de finskspråkiga och de svenskspråkiga folkhögskolorna och medborgarinstituten har här en stor uppgift. Vi har haft möjligheten att länge njuta av denna dubbla rikedom. Det är vår hederssak att upprätthålla denna tradition.
Halonen påminner om att Finland alltid haft många språk, religioner och kulturer.
– Deras antal kommer att öka i framtiden. Förutom de minoriteter som redan finns i landet kan det i framtiden komma flyktingar, asylsökande och invandrare till Finland. Därtill studerar finländarna själva utomlands, ansluter sig till olika trossamfund, och gifter sig med personer från andra kulturer. Därför måste allt fler bygga upp en kulturidentitet bestående av vad man kalla olika delsanningar.
Halonen säger att vi alla kan underlätta situationen genom att i någon mån ge med oss när det gäller de yttre kännetecknena för begreppet ”finländsk”.
– En levande kultur är smidig och formbar. Därför bör förändringar i kulturen i första hand ses som ett tecken på liv, ingalunda som ett kulturens förfall. Med en levande mångkultur är det möjligt att få många nya rikedomar till landet. Men det är bra att minnas att de goda slutresultaten inte uppstår automatiskt.

President Tarja Halonen mottog SFV:s brobyggarpris med följande motivering: President Tarja Halonen har under sina många uppdrag och speciellt under sin period som Republikens president förtjänstfullt verkat för olika minoriteters rättigheter i samhället, och ihärdigt arbetat för att öka förståelsen mellan den svenskspråkiga och finskspråkiga befolkningen i Finland. Att denna sorts arbete fått godkännnade även i breda medborgarkretsar bevisas bland annat av att hon under sin presidentperiod konsekvent hade högre popularitetssiffror än någon annan tidigare eller senare president.
Även efter sin presidentperiod har hon med sitt eget exempel, sina värderingar och sina många internationella uppdrag blivit en betydelsefull förebild för alla som värnar om medborgarsamhället, demokrati och mänskliga rättigheter. Enligt presidentens önskan inbetalas hela prissumman till TH Globaalin Kestävän Kehityksen Säätiö.