Den svenska skolan finns i samma lokaler som Meritalon koulu i centrala Salo. Där har den funnits sedan två år tillbaka, då den flyttades från Halikko till Salo. Flytten skedde när Salo stad fusionerades med grannkommunerna Halikko, Bjärnå, Kiikala, Kisko, Muurla, S:t Bertils, Suomusjärvi, Kuusjoki och Finby. Antalet elever i lågstadieåldern är 13.
– Vi har elever från Salo, Halikko och Bjärnå. De som bor i Finby går skola i Kimito. Det är bestämt utgående från avstånden, berättar Tiina Pukkila, vikarierande lärare för eleverna.
När eleverna klarat av lågstadiet fortsätter de i högstadiet i Åbo. Skolan är liten, men man ser ändå ett behov av att ha en svenskspråkig skola i Salo, trots att finskan är ett överväldigande majoritetsspråk i staden.
– Om den svenskspråkiga skolan inte fanns, skulle de vara tvungna att gå lågstadiet i Karis eller Åbo, vilket skulle leda till väldigt långa avstånd. För familjerna är det mycket viktigt med denna skola, säger rektor Esa Pajulo.
Skolan har en egen avdelning i skolbyggnaden. Alla elever från årskurs ett till sex delar samma klassrum. För Pukkila är det en utmaning med de stora åldersskillnaderna. Själv har hon tidigare undervisat fjärdeklassar och uppåt, så visst märker hon att det här är en annorlunda skola.
Stöd från SFV. År 2014 beviljade Svenska folkskolans vänner 2000 euro till skolan. Den största delen av bidraget har gått till att finansiera utflykter. Bl.a. har eleverna fått göra utflykter till Åbo och Åland. De knappa resurserna har inte tidigare räckt till att finansiera egentliga klassresor.
– I Åbo besökte eleverna bland annat Åbo underrättelsers redaktion, där de fick pröva på hur man gör en tidning. När de var tillbaka i skolan började de göra en egen tidning för klassen, berättar Pajulo.
Eleverna har varit nöjda med utfärderna – speciellt resan till Åland var mycket uppskattad. Under våren är det aktuellt med en utfärd till Stafettkarnevalen, där skolan har tänkt delta med ett eget lag. Nära skolbyggnaden finns en gymnastiksal där man har övat för Stafettkarnevalen. Under våren fortsätter träningarna.
Relationen till finskspråkiga elever bra. Sinsemellan kommunicerar eleverna på svenska. Umgänget med de finskspråkiga eleverna sker i första hand på rasterna, då de brukar spela fotboll tillsammans. Eleverna själva upplever inga stora svårigheter, utan relationerna med finskspråkiga eleverna är bra. Pukkila tror att det är bra att språkgrupperna möts, eftersom det leder till större förståelse. Dessutom får de finskspråkiga eleverna bekanta sig med det svenska språket. En av eleverna i svenska skolan har finska som modersmål, och går på svenska skolan för att lära sig språket.
– Dock är vi inget språkbad, utan en skola med lagstadgad undervisning på svenska. Jag skulle personligen gärna se ett språkbad i Salo. Erfarenheterna från Åbo och Helsingfors har ju varit goda.
Under de senaste åren har media allt mer uppmärksammat att det finns en svenskspråkig skola i Salo. Olika tidningar har besökt skolan och Radio Vega gjorde på hösten ett reportage om verksamheten. Pukkila hoppas på att skolan ska visa på nyttan med att lära sig svenska.
– Engelska är ett språk som alla kan nuförtiden, så det är inte något märkvärdigt. Men om eleverna kan svenska har dom bättre möjligheter att skilja sig från mängden exempelvis när de söker efter sommarjobb, förklarar Pukkila.
Svårast med politiska beslut. Den stora utmaningen är att få allmänheten att förstå vikten av en svenskspråkig skola. Särskilt hos de politiska beslutsfattarna i Salo är det viktigt att lobba för att man ska hålla kvar skolan i framtiden.
– Med tanke på att Salo marknadsför sig som en familje- och utbildningsvänlig stad borde svenska skolan ha en naturlig plats, säger Pajulo.
De dåliga utsikterna i stadens ekonomi påverkar förstås skolans inkomster. I samband med inbesparningarna har stadens anslag till skolan från stadens sida minskat avsevärt. Detta påverkar i första hand familjerna vars barn går i skolan, men man vågar ändå hoppas på att Salo även i framtiden kommer att ha en skola på svenska.