Psykosociala förbundet stöder och banar väg för attitydförändring

Psykosociala förbundet har utvecklats en hel del sedan det sena sjuttiotalet och arbetar idag med intressebevakning, informationsspridning om psykisk hälsa på svenska, rehabilitering samt med att stöda sina medlemsföreningar. Från att ha varit ett förbund som drivits av frivilliga har man nu sex anställda i Jakobstad och en i Helsingfors.
Islutet av sjuttiotalet såg några svenskspråkiga lokala föreningar oroligt på hur man stängde avdelning efter avdelning på psykiatriska sjukhus i landet. Man funderade på hur man skulle kunna stödja före detta patienter och anhöriga som kommit hem och landat i den inte helt oproblematiska vardagen. De berörda var initiativrika och bestämde sig därför för att grunda Psykosociala förbundet. Den främsta uppgiften skulle vara intressebevakning på svenska, men verksamheten växte och förbundets roll blev allt större.
– Eftersom många anhöriga var inblandade, var förbundet i början främst en intresseorganisation. Men man såg småningom att det behövdes ett komplement utöver mediciner och vård för personer med psykisk ohälsa. Därför började man ordna rehabiliteringskurser på svenska, sammanfattar Bodil Viitanen, verksamhetsledare för Psykosociala förbundet.
Idag har förbundet femton medlemsföreningar runtom i Svenskfinland. Föreningarna är väldigt olika: Vissa har finansiering och möjligheter att till exempel ordna dagverksamhet, medan andra fungerar enbart på frivillig basis. De livligare föreningarna har medlemmar som sammankommer ofta och ordnar motionsaktiviteter eller olika sociala evenemang.

Samarbete på finska. Alla har rätt till psykisk hälsa, framhåller man på förbundet, och intressebevakning är lika aktuellt nu som då. Mentalvårdslagen anses föråldrad och den innehåller många fallgropar. Eftersom den nuvarande regeringen inte verkar vara speciellt engagerad i frågor om mentalvård är man aktivt med och försöker påverka beslutsfattandet över språkgränserna.
– Ibland känner man sig lite ensam som svensk aktör, så det finns en styrka i att man står sida vid sida med de finska förbunden och arbetar tillsammans – lagstiftningen berör ju hela befolkningen, påpekar Viitanen.
Förbundet är representerat bland annat i Mentalhälsokommissionen och Mentalhälsopoolen, ett nätverk för nationella förbund.
– Vår största uppgift är att sprida information om psykisk hälsa på svenska men vi kan ju också ta till oss finskspråkig information och material från Sverige, vilket är väldigt bra. Vi kan så att säga plocka godbitar från båda länderna och på så vis få ett bredare perspektiv.
Det görs bra material på finska som man följer med, översätter vid behov och står för kostnaderna. Som exempel kan nämnas Psykiska första hjälpen, kurser som administreras via Föreningen för mental hälsa i Finland och som finns tillgängliga på svenska.
– Allt material från Sverige passar inte nödvändigtvis oss och sådant som berör lagstiftning kan vi såklart inte tillämpa här, påminner Viitanen.
I november ordnades Mentalhälsomässan i Wanha Satama, där Psykosociala förbundet och Helsingfors lokalförening Sympati r.f. var med. Mässan är också ett tvåspråkigt samarbete som ger verksamheten synlighet på svenska och flera nya kontaktytor.

Synlighet en prioritet. Upplysningsarbete måste göras eftersom det tyvärr finns mycket okunskap om psykisk ohälsa, skam och stigma kring olika diagnoser, säger rehabiliteringschef Ann-Charlotte Rastas som ansvarar för Psykosociala förbundets kurser.
– Det är spännande det här med så kallade trender – vad är accepterat i samhället just nu? frågar hon sig.
Rastas har under sina långa yrkesbana hunnit förkovra sig i olika diagnoser, hur man talar om dem och hur man ger dem. Hon fortsätter:
– Då jag började var det så att säga trendigt med utmattningssyndrom och det var därför också accepterat i samhället att säga att man känner sig utmattad. Sedan kom en diagnostrend med depression – det kunde man vara öppen om.
För några år sedan var det bipolär sjukdom och kända personer klev fram och berättade sina egna berättelser om hur man lärt sig leva med sitt symptom. Förhoppningsvis leder allt detta sakta till ett öppnare diskussionsklimat och ger personer som annars inte hörs en röst.
– Vi vill arbeta mot fördomar och negativa associationer som väcks då man talar om de här frågorna och lyfta möjligheterna att må bra och sköta sin psykiska hälsa så som man sköter den fysiska. Attityderna har blivit bättre, och det verkar som om särskilt unga är mer fördomsfria, tycker Viitanen.
Hon refererar till forskning på området som visar att psykisk ohälsa inte direkt har ökat, utan bara blivit mer synligt i samhället. Det finns en allt mångsidigare allmän diskussion om hur man ska handskas med känslor och ångest.
– Det negativa bakom den ökade öppenheten är då kanske att man börjar jämföra sig med andra och känner ångest över sådant man inte är eller har. Tyvärr verkar det här förekomma just bland ungdomar, säger Rastas.
För att hjälpa unga förstå vad psykisk hälsa och psykisk ohälsa innebär åker Psykosociala förbundet runt i skolor och föreläser om hur man kan lära sig känna igen symptom och vad man kan göra då man märker att någon mår väldigt dåligt.

Framåtblickande rehabilitering. Rehabiliteringen som Psykosociala förbundet erbjuder är en form av kamratstöd och handlar om återhämtning och att få träffa andra med liknande erfarenheter. Kurserna har olika teman, och önskemål eller idéer från man bland annat från vården. Det finns ingen specifik profil för deltagarna och inte heller några krav.
– Det är frågan om att bygga upp en människa igen, så att han eller hon finner sina egna krafter och resurser. Du kanske har tappat makten över ditt eget liv eller gett över den i andras händer, förklarar Rastas och tillägger att det är tron på den egna förmågan som är viktig att få tillbaka då man vill bli frisk.
Under kursen ges deltagarna tid att bearbeta det man hört under dagen och vila. Program finns, men det ska inte vara så hektiskt och kravfyllt att deltagarna måste ta en paus. Kursdagarna har gjorts om och fått ett lugnare tempo. På kvällen slappnar man med övningar baserade på bland annat mindfulness – medveten närvaro.
– Vår utgångspunkt under kursen är att det som varit kan vi inte göra något åt, och det har vården redan jobbat med. På våra kurser är vi ”här och nu” och ser framåt, säger Rastas och påpekar att meningen inte är att gräva ner sig i det förflutna under rehabilitering.
Den uppföljning av rehabiliteringen man gör visar att den för många är ett viktigt steg mot att må bättre och komma tillbaka till vardagen och det sociala livet.

Personalen viktig resurs. Trots att förändringar som sker inom finansieringen för tredje sektorns sociala förbund inte kommer att påverka Psykosociala förbundet nämnvärt, är finansiering överlag alltid en utmaning. Verksamheten skulle i princip kunna växa hur mycket som helst och behovet av påverkansarbete och rehabilitering kommer inte att minska i framtiden, spår man på förbundet.
– Därför ser jag personalen som en oersättlig resurs. Den ska uppmuntras att orka och alla ska känna att de gör något meningsfullt. Jag hoppas att de som arbetar hos oss ska trivas och vilja arbeta här länge, säger Viitanen.
Personalen åker till polikliniker, socialvårds­byråer och skolor för att informera om sin verksamhet. Rastas berättar att närvårdare och sjukskötare är en målgrupp som behöver få veta hur man arbetar inom tredje sektorn. Personalen ger också handledning och rådgivning om frågor som berör rehabilitering, socialskydd och annat som kan vara svårt att ta tag i; att ansöka om rätt bidrag, be om läkarutlåtanden, boka tider m.m. Viitanen fortsätter:
– Tyvärr är de här praktiska saker som blir ogjorda då man mår dåligt och det kan stjälpa en människa. De flesta får den här hjälpen via vården men tyvärr faller en del utanför och då kan vi delvis fånga upp dem.

Unga för unga. En glad nyhet i år är att förbundet fått sin första ungdomsförening, Acceptans r.f. Personalen har på olika sätt hjälp till och väglett i grundandet av föreningen och hoppas de ska kunna värva flera volontärer som kan fungera som vardagsstöd för andra unga.
– Det är nog trots allt så att unga ska möta unga och det har varit roligt att se att ungdomarna har mindre fördomar än äldre. Man är inte rädd för att prata om ångest och svårigheter och man ser på psykiska ohälsa på ett mer tolerant sätt, berättar Rastas hoppfullt.
Acceptans riktar sig till unga mellan 15 och 32 år, och ordnar evenemang med låg tröskel - en viktig devis för all verksamhet inom Psykosociala förbundet.