Lokal platsbaserad öppen innovation

Vilka utmaningar står landsbygden inför? En utmaning är arbetsmarknadsrelaterad, unga och högutbildade personer flyttar till tätorter. Andra utmaningar är att landsbygden får allt svårare att få tillgång till expertis, eller det är svårare att attrahera kapital till landsbygden. När samhällsservicen minskar, går oftast landsbygden och byasamhällena in i en ond spiral. Innovationer kunde bryta mönstret.
Islutet av fjolåret samlades tjugofyra personer i Vasa, Österbotten för att testa en öppen platsbaserad innovation – Innovationsstation Österbotten. Konceptet var en pilot framtagen av Hanken Fortbildning Vasa i samarbete med SFV.
– Många pratar om innovationer, men vad är en innovation? En definition är att en innovation är något som är nytt eller ny kombination av något som är känt, att det uppfyller ett behov och skapar värde, skapar affärer eller är implementerat, exempelvis en ny affärsmodell, en ny tjänst eller produkt, ett nytt sätt att organisera arbetet, berättar Ann-Sofi Backgren från SFV.
Hur kan man då öka innovationsförmågan med sikte på en levande landsbygd?
– Tidigare skedde innovation i slutna rum, företrädesvis inom forsknings- och utvecklingsavdelningar. Nu inser allt fler att innovation skapas då nya grupper av människor möts. Man pratar om en kunddriven innovation, en öppen innovation, vilket är ett annorlunda sätt att tänka och agera. Detta möjliggör att landsbygdens egna aktörer kan delta i innovationsarbetet. Med andra ord har det skett en perspektivförändring. Innovationer hör även landsbygden till.
För det praktiska arbetet i workshopen stod Terje Andersson, som jobbar som innovationskonsult via företaget Vascaia Ab i Sverige. Visst har man även tidigare ordnat innovationsläger för landsbygden, men det nya den här gången var att sammanföra studeranden vid Svenska handelshögskolan i Vasa, mikroföretagare, samt representanter för tredje sektorns föreningar och organisationer.
– Fyra mixade grupper jobbade därmed intensivt under Terjes ledning, personer som i det vardagliga livet knappast skulle ha mötts eller jobbat tillsammans, berättar Backgren.

Innovationsworkshop. I innovationsworkshopen fanns vissa ledord med; delningsekonomi, konstant nätuppkoppling, ekologiskt fotavtryck, förnybara energilösningar och andelslag/gemensamt ägande. De fyra grupperna jobbade med idégenerering och utveckling av andras idéer enligt ett visst koncept. Idéerna fick sedan sorteras enligt hjärta/hjärna diagrammet. Därpå följande sortering gällde huruvida idéerna var nya, oväntade, nyttiga och genomförbara i det som kallas diamantdiagrammet. Därefter skulle grupperna ”sälja” en eller flera idéer för att få respons och sedan återvända till sin grupp för vidareutveckling av idéerna.
– Slutligen utvecklade de olika grupperna sin idé i en konceptbeskrivning, eller en ”miniaffärsmodell”, på hur man skulle gå vidare med idén; do it, undersök, spara, ge bort och kasta. Slutresultatet blev att nya steg kommer att tas; nya tankar tänktes, en hel del med idéer togs fram, varav många är klart genomförbara företagsidéer.
Efter genomförd workshop gjorde André Österholm vid Hanken Fortbildning i Vasa en snabbanalys på marknaden, och en utvärdering av alla fyra gruppernas koncept, vilka affärsmodeller som kunde lämpa sig för konceptet, hur prissättningen kunde ske, och vilka finansieringsbehov som behövs för att komma igång.
– I grupp 4, där jag deltog, utvärderades konceptet Kollektivbonden som innehöll olika möjligheter kring ”Crowdfarming”, matkollektiv, Agritourism med mera. Som helhet var piloten bra och det är fantastiskt hur många idéer som egentligen fanns hos tjugofyra personer med olika bakgrund. Efter en ordentlig marknadsanalys är det mycket lättare att sätt i gång med en eventuell vidareutveckling. ◆