Text: Saara Fernström
Bilder: Frida Lönnroos
När skoleleverna strömmar in i SFV-huset G18 på fredagsmorgonen fylls huset med liv. Femte- och sjätteklassare från Kottby grundskola och Brändö lågstadieskola hänger av sig vinterjackorna och beger sig till verkstäder, lotsade av sina lärare. Under två intensiva timmar går de igenom programmet som på olika sätt kopplar till nyskapande.
Isla och Stella går i Kottby grundskola.
Språket som konstverk
Stella och Isla kommer från verkstaden Språkkonstverket. Språkambassadörerna håller verkstaden i det som så sent som veckan innan var deras arbetsrum.
Väggarna i Språkambassadörernas före detta arbetsrum fylldes med ord och bilder. Foto: Darina Rodionova.
– Vi fick till uppgift att skriva vårt favoritord, och så skulle vi skriva på en berättelse på en annan vägg. Jag har flyttat från Sverige till Finland och lärt mig mer finska nu, så jag skrev också det. Sedan fick man rita också. Jag ritade en flagga som var till hälften svensk och till hälften finsk, förklarar Isla.
– Jag ritade stjärnor och hjärtan, och ord på italienska, säger Stella.
Kimchi i julklapp
En trappa upp doftar det syrligt och kryddigt. Här leder Klockriketeaterns Ida Rosenblad och den botaniska konstnären Rebekka Clarke verkstaden Smakernas förvandling där eleverna får fermentera grönsaker.
Greta, Silja och Nika utnämner dagens favorit: kimchiverkstaden!
Eleverna Silja, Nika och Greta från Kottby grundskola säger att kimchiverkstaden var den roligaste av dem alla.
– Jag har inte lagat kimchi förr men jag har smakat – det är jättegott, säger Silja.
Nika ser fram emot att öppna burken hemma så småningom.
– Jag har aldrig smakat men tänker testa, det ser jättebra ut.
Greta tänker följa receptet som alla fick ta med sig hem.
– Jag tänkte att jag lagar kimchi hemma och ger det som julklapp sen! säger hon.
Ida Rosenblad delar ut receptet till kimchin för dem som vill fortsätta experimentera hemma.
Ida Rosenblad knyter ihop uppgiften med festivalens tema: det går att skapa någonting nytt med bekanta ingredienser.
– Genom att arbeta med fermentering skapar vi en grogrund för snälla bakterier som arbetar för att förändra och förädla smaken av grönsakerna. Vi kan använda grönsakens hela livslängd och dess olika stadier, och njuta av det som är gott och hälsosamt.
Alla får ta hem var sin burk. Någon tar en extra burk till klasskamraten som är sjuk och inte kan vara med idag.
Det är arbetssamt att bearbeta ingredienserna. Den rivna moroten och kålen, ingefäran, vitlöken och kryddorna ska masseras tills det börjar släppa vätska. Eleverna tar på sig handskar och hugger i.
– Hemma skulle det ta er en evighet, men här samarbetar ni så det går snabbt, ropar Ida över bankandet.
När grönsakerna släpper vätska är blandningen klar att sättas på burk.
Hur låter en målning?
På första våningen sitter eleverna i ett halvskumt rum kring ett bord med olika slaginstrument. På väggen projiceras en bild av Henrika Lax rödtonade abstrakta konstverk som en slags karta för deras musikaliska improvisation. Originalet hänger i G18:s trappa alldeles intill.
Konstverket som projiceras till höger i bilden är målat av Henrika Lax. Verket kommer ur serien Jouissance (1997), och tillhör Stiftelsen Pro Artibus samling. I dag improviserar eleverna kring den.
Verkstaden heter När bilden möter tonen och leds av Marina Lindholm från SFV.
– Det här är ett sätt att få eleverna att improvisera. För många kan det kännas lite svårt i början, men jag brukar ofta ta konst till hjälp i skolorna, säger hon.
Hon börjar varje pass med en gemensam analys.
– Vad finns i bilden? Rytmer, färger, former eller stämningar och hur överför vi det sedan till musik?
Improvisation kräver samarbete, och Marina instruerar eleverna att ta pauser i spelandet, lyssna på och följa varandra.
– Ska vi alltså välja en färg eller form från målningen och spela när du pekar på den? frågar en elev ivrigt.
– Ja! Och lyssna och ta pauser! Det blir tråkigt när alla spelar lika mycket samtidigt. Skapa dynamik och nyanser!
Och snart fylls rummet med rytmer och toner som samspelar med färgerna och formerna på väggen.
Gröna hälsingar till vuxna
I rummet bredvid har konstnärerna Cris af Enehielm och Fabu Pires målat en mural inför publik kvällen innan. Här planterar barnen grönväxter i briketter under ledning av Hannah Kaihovirta och Hongjia Qi.
Många elever känner igen bladet som Hannah Kaihovirta håller upp, men vet inte namnet på växten.
– Briketterna går inte att äta, säger Hannah för säkerhets skull, och frågar sedan om någon känner igen sticklingen hon håller i sin hand: en gullranka.
En hälsning till de vuxna: save the planet.
Slutligen skriver eleverna små meddelanden på fröstickorna till de vuxna som kommer på festivalens sista omgång samma kväll, och som får ta med sig plantorna hem.
Skapa vår framtid, skriver någon, stryker över och skriver på nytt: rädda vår framtid.
Aniara-AI möter sexornas frågor
I två lilatonade rum med var sin skärm står Carl Alm och Kristina Grönqvist von Bonsdorff från Klockriketeatern i vita rockar. Nu får eleverna tala med Mima från Harry Martinssons Aniara.
– Aniara är ju ett av Harry Martinssons verkliga mästerverk, säger Carl Alm. Här på Växelfestivalen har vi inspirerats av Aniara och den här Mima, och försökt skapa ett slags AI som kan uppmuntra oss att fundera på språk, poesi och ordkonst. Och kanske också erbjuda oss lite tröst i höstmörkret.
Kristina Grönqvist von Bonsdorff och Carl Alm guidar eleverna i Mimas sal.
Kvällen innan har Mima fått svara poetiskt på djupt filosofiska frågor som berört evighet, mening och mänsklighet, men när eleverna ställer sina frågor till Mima sker någonting nytt.
– Vem är bättre, Messi eller Ronaldo?
Det blir elevernas vanligaste fråga. Trots att Mima svarar att båda är stjärnor i samma universum börjar AI:n så småningom svara mer faktabaserat.
Både Kristina och Carl menar att ändringen i AI:s ton beror på att barnen ställer mer konkreta frågor än vuxna.
Lärarna som lotsat sina klasser från verkstad till verkstad är nöjda.
– Det var roligt för eleverna att öppna dörren till något helt nytt varje gång vi bytte verkstad, säger Sandra Lind från Kottby grundskola.
Kollegan Andreas Vallander håller med.
– De var entusiastiska och aktiva, säger han.
Andreas Vallander och Sandra Lind har lotsat var sin klass genom rummen i G18 idag.
GRO:s projektledare Niklas Wahlström intervjuar eleverna när de slutligen samlas i festsalen för ett mellanmål. De berättar i mikrofon om hur de har skrivit på väggarna och planterat växter. Någon har frågat Mima vad som händer efter döden.
Innan eleverna åker tillbaka till sina skolor sammanfattar vi dagen med ett mellanmål i festsalen.
När eleverna går därifrån har de lämnat spår efter sig: ord och bilder på väggarna, små påsar med växter och hälsningar till generationerna före dem – och en AI-robot som får tränas om för att bli sitt poetiska jag igen.
Framtidens GRO satsar även på unga
När huset är ett tyst virrvarr av omkringspridda möbler och tömda saftförpackningar berättar Niklas Wahlström om den bärande tanken bakom Växelfestivalen.
– Barn och unga kommer att vara en viktig målgrupp för GRO. Det här var ett experiment för oss själva och ett konkret exempel på vad GRO kan göra i samarbete med andra organisationer när målgruppen är barn och unga.
Niklas Wahlström kollar läget med Annette Jansson, Hongjia Qi och Hannah Kaihovirta som på olika sätt bidragit till Växelfestivalen.
Han beskriver hur G18 i sin tidigare form inte hade en naturlig plats för målgruppen.
– G18 blev allt mer ett kontorshotell där var och en jobbade mest för sig själv på sina egna kontor utan internt samarbete. Det fanns ingenting för barn och unga.
Växelfestivalen gav en försmak av visionen för GRO.
– Tanken är att aktörer ska hitta varandra och få kontakter som de inte skulle få utan den här kontaktytan. Det har varit roligt att se vad vi kan åstadkomma när det finns stödfunktioner där någon aktivt driver på samarbetet. Utan Klockrike och Språkambassadörerna hade vi inte kunnat genomföra den här festivalen och de hade inte gjort det ensamma heller. Alla bidrog med sin sakkunskap.
Några av personerna bakom Växelfestivalen innan festivalen drar igång. De kommer från Klockriketeatern, Språkambassadörerna och GRO / Svenska folkskolans vänner. Foto: Darina Rodionova.
