88381.jpg

Låt barnen våga drömma!

21.12.2023 kl. 11:29
Särskilt i familjer med lägre socioekonomisk status är det vanligt att barnen tappat sin framtidstro – de vågar inte ens drömma om ett bättre liv. Tack vare bidrag från SFV kan professor Mirjam Kalland förverkliga sin vision: att ge pedagoger de verktyg de behöver för att kunna hjälpa de här barnen.

Text: Sebastian Dahlström • Bild: Tage Rönnqvist

I ett samhälle som strävar efter social rättvisa är det oacceptabelt att faktorer som socioekonomisk bakgrund ska grusa barns tro på en ljusare framtid.  Mirjam Kalland, professor i pedagogik vid Helsingfors universitet, ledde laget Framtidshopp som år 2022 vann SFV:s tävling SFV Start!. Syftet med tävlingen var att hitta sociala innovationer för att hjälpa barn och unga att nå sin fulla potential.

– Grundtanken är att småbarnspedagogiken och skolan har en kompensatorisk uppgift. Barn från olika språkliga, kulturella och socioekonomiska bakgrunder ska ha samma chans.

Konceptet handlar om att skapa en ny slags delaktighetspedagogik. Mirjam Kalland och hennes forskarkollegor vill ge pedagoger verktyg för att genom dialog nå de barn som har tappat hoppet om sin framtid – och stötta barnen i att uttrycka framtidsdrömmar och i deras tro på att det finns möjligheter till ett gott liv. 

– Här finns ett stort pedagogiskt arbete som behöver göras.

Ny universitetskurs med pinfärsk data. Segern i SFV:s tävling kom med ett bidrag på 100 000 euro. För pengarna har man bland annat anställt en projektplanerare, Lovisa Snårbacka, som själv har en bakgrund som lärare. Hon har samlat material för en ny kurs, som lanseras vid Helsingfors universitet under hösten. 

– Hittills har arbetet gått ut på att samla in basinformation, genom att intervjua elever i en stor svenskspråkig skola i huvudstadsregionen. Som bäst pågår ytterligare fokusintervjuer med lärare, för att öka förståelsen kring hur man kan prata med barn om deras drömmar, säger Mirjam Kalland.

Kursen Hoppfullhet, dialog och aktörskap riktar sig i sin pilotversion till pedagogikstuderande vid universitetet. Nästa steg är att göra kursen öppen för alla intresserade. Planen är att omarbeta materialet till en webbkurs på tre språk – svenska, finska och engelska.

Tack vare bidraget har vi kunnat bygga upp det här pedagogiska verktyget på riktigt.

– Kursen ger deltagarna en djupare förståelse för barnens problem – men också konkreta metoder för att föra dialog med barnen. Utöver lärare kan exempelvis ungdomsarbetare och socialarbetare ha nytta av kursen.

Mirjam Kalland understryker att kursen aldrig hade blivit av utan de resurser som vinsten i SFV:s tävling förde med sig.  

– Mina tankar hade blivit kvar på idéstadiet. Men tack vare bidraget har vi kunnat bygga upp det här pedagogiska verktyget på riktigt. 

Mirjam Kalland lutar sig mot en bokhylla och tittar lite drömmande ut mot vänster.

Små insatser kan ha stor inverkan. Än så länge har det konkreta arbetet med att hjälpa barn som tappat sin framtidstro inte kommit igång. Men de svar som eleverna har gett i intervjuerna pekar på att behovet av hjälp är stort. 

– Något barn berättar om sin önskan att i framtiden kunna köpa presenter till sina egna barn, en annan drömmer om pengar till en begagnad ishockeyutrustning för att kunna följa med sina kompisar på hockeyträning. En tredje är övertygad om att hen i framtiden kommer att ha ett tråkigt jobb med låg lön – och att utbildning inte lönar sig. 

Dessa tankemönster säger mycket om de här barnens verklighet.

– I dialogen gäller att inte skyla över barnets rädslor, eller avfärda dem som struntprat – utan i stället att verkligen försöka ta reda hur barnet tänker. För att kunna stöda barnet behöver vi först hitta barnet, och försöka förstå varför barnet ser så dystert på sin framtid, säger Mirjam Kalland.

– Att stanna upp och ställa följdfrågor, att ta barnet och hens tankar på allvar och vara intresserad av hur barnet gestaltar sin framtid är det centrala. I dialogen kan man öppna upp andra möjligheter utan att avfärda barnets egen inre verklighet.

I många fall är det föräldrarnas uppgivenhet som smittar av sig på barnen. 

– Då är det skolan som måste gripa in. Arbetet bör inledas så tidigt som möjligt, helst redan inom småbarnspedagogiken. För det enskilda barnet kan små insatser ha en enorm betydelse. Ibland räcker det med att bara bli bekräftad och trodd av en vuxen för att våga börja drömma igen.

Ett globalt problem. Mirjam Kalland hoppas att den engelskspråkiga versionen av webbkursen ska hitta en publik också utanför Finland, för behovet av den här kunskapen är stort.

– Åttio procent av världens barn upplever oro och rädsla för framtiden, och andelen ökar hela tiden. Problemet är globalt.
Det fysiska och det psykiska hänger också ihop. Barn som inte vågar hoppas på en bättre framtid löper också större risk när det kommer till fysiska åkommor.

– Forskning visar att ett barn som insjuknar i cancer har 30 procent större chans att överleva om föräldrarna hör till en högre inkomstklass. Det här gäller oberoende av typ av cancer och också i ett land som Finland där vården är gratis för alla. Att tappa framtidstron kan alltså konkret vara en fråga om liv och död.

Skolcoacher som tilläggsresurs. På sikt hoppas Mirjam Kalland att projektet kan utvecklas så att universitetstuderande kunde fungera som coacher i skolor och daghem, och på det sättet utgöra tilläggsresurser inom utbildningen som fokuserar på de här frågorna.

– När vi tar väl hand om barn och unga tar vi samtidigt väl hand om framtiden. För att framtiden ska vara ljus så krävs det att vi ingjuter hopp i dagens barn, och ger dem känslan av att de själva har makt att påverka sina egna liv.