– Jag hörde första gången om stipendiet av en kollega som deltagit i kursen, och så dök puffen upp i mitt Facebook-flöde. För mig som skrivit mycket, men i själva verket inte skrivit så mycket om skolan kändes det jätteintressant.
Clara Lindqvist säger att goda skrivarkurser säkert ordnas på många ställen, men Biskops Arnös unika omgivning och den speciella stämningen gör att kursupplevelsen verkligen sjunker in och får relevans.
– På Biskops Arnö uppstår ett spännande sammelsurium av människor som kommer för att lära sig någonting under sin fritid, samtidigt som markservicen är fixad, och du helt kan koncentrera dig på det du kommit dit för.
Enligt Lindqvist hjälper det stort att Biskops Arnö även geografiskt är i viss mån isolerat.
– Det finns inga onödiga, distraherande lockelser bort från det man ska koncentrera sig på. Man kan på riktigt syssla med texter och skrivande, och få ytterst kompetent feedback.
Clara Lindqvist är sedan länge en van ordbrukare. Under coronanedstängningarna började hon tillsammans med några väninnor varje söndag träffas virtuellt för godtyckligt plocka meningar ur böcker, och sedan skriva i 20 minuter om det som dök upp.
– Arbetet med de texterna gav en massa idéer och uppslag. Och jag tog av de texterna med till Biskops Arnö för att utveckla dem vidare.
På Biskop Arnö använde kursdeltagarna även kaffestunderna och middagarna för att pejla sina idéer mot varandra.
Clara Lindqvist säger att hon aldrig haft problem med att sätta ord efter varandra. Under en tid bloggade hon även veckovis för tidningen Östnyland.
– Men Biskops Arnö-kursen fick mig ändå att fundera på hur jag på riktigt kunde lyfta upp vad som händer i skolan. Dilemmat med att lyfta upp upplevda problem i arbetet är förstås att det i våra ganska små finlandssvenska kretsar lätt upplevs som ogin fingerpekning, och folk vill sedan veta exakt vem saken gäller.
En av kursens viktigaste behållningar var enligt Lindqvist att man lärde sig stå lite utanför sig själv.
– Vill man få effekt skriver man engagerande och allmängiltigt så att texten inte bara handlar om en själv. Men det hindrar inte alls att man är personlig i sina skriverier, jag använder ofta mänskliga berättelser för att konkretisera till exempel siffror och statistik.
