Ung kraft i politiken

SU – Svensk Ungdom – känner de flesta till. Men hur mycket vet vi om SU?
SFV-magasinet startar en serie där vi presenterar finlandssvenska organisationer som ordnar kurser i samarbete med SFV.
SU är Svenska folkpartiets ungdomsorganisation och beskriver sig som ”ett socialliberalt ungdomsförbund som vill samla unga mellan 14 och 30 år för att driva deras intressen i politiken”. Partiernas ungdomsorganisationer är centrala rekryteringskanaler för kommande toppolitiker och det är alltså relevant att studera de ståndpunkter och politiska frågor som dessa organisationer driver. De som i år avhandlas på SU:s kongress kan inom några år stå i regeringsprogrammet.
Tanken på att grunda en ungdomsorganisation inom SFP grodde länge. Motsvarande organisationer tillkom inom vissa övriga partier redan under självständighetens första årtionden. Några faktorer kan ha påverkat läget i Svenskfinland. För det första var politiken inte ännu särskilt högt professionaliserad, man kunde bli politiker utan att ha gått i ”politisk skola”. För det andra erbjöd kommunala uppdrag och föreningsverksamhet, inte minst inom ungdomsföreningsrörelsen, en tillräcklig grund för framtida politisk verksamhet. Under kriget tilltog dock oron för framtiden och man oroade sig för i vilken grad ungdomar som återvände från kriget skulle vara intresserade av partiarbete.

Start under kriget. Frågan behandlades vid partidagen 1942 och åter vid partiets centralsstyrelsemöte i december samma år. Då föreslog Kaj Snellman att det inom partiet ”borde grundas en egen ungdomsrörelse för att trygga återväxten”. Om detta var SU:s instiftelseord har förbundet mer än väl motsvarat beställningen. Listan över SU:are som verkat på tunga poster inom SFP är lång börjande med partiordförande Carl Haglund och partisekreterare Fredrik Guseff.
I maj 1943 tillsatte SFP en ungdomsstyrelse med uppgift att dels organisera politisk kursverksamhet och dels bereda ungdomsfrågor inom partiet. Dess och därmed SU:s första ordförande var Olav Ahlbäck, sedermera känd filolog och professor i nordiska språk vid Helsingfors universitet.

Organisation. SU:s organisation följer valkretsindelningen. De fyra valkretsarna Helsingfors, Nyland, Egentliga Finland och Vasa utgör grunden för de fyra regionala kretsarna inom förbundet. På lokalnivå arbetar ett antal lokalavdelningar och dessa utser representanter till den årliga förbundskongressen var sedvanliga föreningsmötesärenden behandlas. Störst intresse väcker i allmänhet personval och behandlingen av olika politiska program.
För ett antal år sedan hade SU en rätt stor förbundsstyrelse som sammanträdde ungefär en gång per månad och ett mindre arbetsutskott som i regel sammanträdde varje vecka. Genom en organisationsförändring minskades styrelsens storlek. Målet var att få en mera dynamisk och slagkraftig organisation. SU:s tidning hette tidigare Svensk Framtid, men bytte hösten 2015 namn till Liber. Förbundet gick då in för en omfattande tidningsreform med siktet inställt på att tidningen till format, innehåll och namn bättre skulle motsvara kärnan i SU:s värderingar.

Politik och program . Grunden för SU:s politiska arbete är det politiska programmet. En ny upplaga behandlades vid SU:s kongress i Helsingfors i slutet av april 2016. Vid tiden för SFV-Magasinets pressläggning var senast tillgängliga upplagan programmet som antogs i Åbo år 2014. Programmet inleds med det förpliktande konstaterandet att ”vi är framtiden”. En hurudan framtid vill SU då bygga? Under rubriker som ”Liberalism”, ”Demokrati” och ”Individen och jämlikhet”, men också ”Ekonomi”, ”Social rättvisa och hälsovård” och ”Sysselsättning” går SU igenom sina centrala värderingar och målsättningar. Programmet innehåller också ett särskilt skattepolitiskt program.
I programmet skrivs: ”SU tror på jämlikhet och människans rätt att bestämma över sitt liv. Det betyder att individen kan göra sina egna val och ska ta ansvar för dem. Socialliberalism är också att respektera andras val och inte kränka någons rättigheter. SU tror på ett välfärdssamhälle enligt den nordiska modellen, där individens självförverkligande står i centrum. Alla människor är lika värda och alla ska få en chans att göra det bästa av sitt liv”.
SU engagerade sig tidigt i miljöfrågor och det första politiska miljöprogrammet inom något parti togs fram inom SU. Idag vill SU föra in ett nytt tänkande på alla nivåer: ”För att uppnå en hållbarare och miljövänligare värld bör miljön tas i beaktande på alla plan. I allt från kontorsarbete till industripolitik bör miljövänligt tänkande finnas med. Klimat- och miljöproblemen är varken lokala eller nationella. För att bekämpa dessa problem krävs gemensamma riktlinjer och regler på europeisk och internationell nivå”. Inom utrikes- och säkerhetspolitiken har SU tagit ställning för ett finländskt NATO-medlemskap och också exempelvis för att hela årsklasser skall kallas till uppbåd i framtiden.
Finländsk politik drivs för tillfället mycket av olika förvaltningsreformer. SU anser att ”Kommunerna idag har fler uppgifter än vad som är ekonomiskt hållbart, därför bör dessa ses över och nya lösningar hittas som minskar på kommunernas börda. Detta får ändå inte göras på bekostnad av de svagaste, men en diskussion bör föras på vad vi kan tänka oss att betala mer för. Alla har rätt till samma basservice, som utbildning, dagvård och hälsovård”.

Utmaningar för SU. Frågan om vad framtiden för med sig för SU går till förbundsordförande Ida Schauman:
– De utmaningar som SU står inför är säkert lika som för många andra organisationer. Det traditionella föreningslivet attraherar inte längre unga på samma sätt som tidigare. Det här ställer nya krav på såväl verksamhet som kommunikation, vi måste vara attraktiva då unga planerar sin fritid. Samtidigt gör det att organisationen konstant måste utvecklas vilket utan tvekan är positivt.
Dagens SU:are har ett utbud av tekniska lösningar som man knappast kunde ana då förbundet grundades.
– Med sociala medias framfart så har också sätten att påverka samhället förändrats radikalt och SU måste hålla sig i tiden för att kunna engagera unga i den politiska debatten. Sociala medier som t.ex. Facebook och Twitter har samtidigt också gett ungdomsförbund många fler möjligheter att skapa och delta i debatter som vi inte tidigare skulle ha haft tillträde till. Det viktigaste för SU är att alltid vara fräscha och moderna, vi ska leda utvecklingen”, säger Schauman.