Text: Heidi Herrmann
Efter femton år som chef och en rad ledarskapsutbildningar kände Bodil Monthén-Kettunen, enhetschef på Folkhälsans daghem i Träskända, att hon hade hamnat i en svacka. Hon brottades med känslan av att inte räcka till.
När SFV:s kurs i positivt ledarskap dök upp i hennes flöde stannade hon upp.
– Jag kände direkt att det här behöver jag!
Tiina Aho hade skrivit sin magisteravhandling om resiliens inom småbarnspedagogiken och ville förstå hur personalens välmående kan stärkas i praktiken.
Hon leder sexton anställda och arbetar som enhetschef på Folkhälsans daghem Trollebo i Kervo. Under våren har hon arbetat som enhetschef på Folkhälsans daghem i Lahtis, med tolv anställda. Hon har använt principerna för positivt ledarskap på båda ställena, men det är i Trollebo som principerna har hunnit få tydlig effekt.
– Jag ville inte gå på känsla, utan basera mitt arbete på kunskap, säger Aho.
– Förut gjorde jag så gott jag kunde, men nu fick jag en teori som bas, fortsätter Bodil Monthén-Kettunen.
Kursen gav mera mod
Trots att bådas utgångspunkter var olika, landade båda i samma insikter under kursen: att leda andra innebär att kunna leda sig själv, att autenticitet är en nyckel i ledarskapet och att gott ledarskap sker genom växelverkan med personalen.
– Jag känner mina styrkor och utvecklingsbehov. Positivt ledarskap innebär att man är genuint intresserad av personalen och vill stödja och stärka den i sitt arbete. Kursen har gett mig mer mod, säger Tiina Aho.
Tiina Aho leder personalen styrkebaserat, och det har gett mer vålmäende personal. Bild: Heidi Herrman
Processen med att lära känna sig själv och sitt eget ledarskap var det som gav henne mest under kursen.
– En välmående ledare behövs för att kunna leda ett välmående team.
– När man själv tar hand om sig själv fungerar man som modell för sina med arbetare. Vi arbetar styrkebaserat och ser styrkor både hos personalen och barnen. Vi lyfter det positiva i vardagen, säger Tiina Aho.
Hon konstaterar att dagarna aldrig ser likadana ut och att verksamheten ofta behöver justeras.
– Hur kan vi vara flexibla, hjälpa var andra över gruppgränser och tackla situationer tillsammans? Självledarskap är viktigt för att få arbetet att fungera.
Responsen från personalen har varit positiv. Aho har fått höra att hon är en öppen lyssnare som för saker vidare.
– Jag brinner för att stärka resiliensen och ta upp styrkorna ännu mer. Hur kan vi må ännu bättre på arbetsplatsen?
Tydligare ramar i vardagen
En konkret förändring som skett är hur Bodil Monthén-Kettunen strukturerar sin arbetsdag. Tidigare var hon ständigt tillgänglig, vilket gjorde att hon sällan var fullt närvarande. Nu har hon fasta tider då personalen kan komma till henne.
– Jag kan ge hundra procent när någon behöver mig, i stället för att vara halvt närvarande hela tiden.
Bodil Monthén-Kettunen har slutat detaljstyra och gett personalen större ansvar. Bild: Folkhälsan
På båda daghemmen har möteskulturen gjorts om. Varje möte börjar med en kort check-in där alla får säga hur de mår, ofta med hjälp av en bild.
– Om jag glömmer den påminner personalen mig, säger Tiina Aho.
– Information kan ges på annat sätt. På möten möts vi. Alla får komma till tals och bli sedda och bekräftade. Då blir alla mer aktiva, instämmer Monthén- Kettunen.
Det som först möttes med skepsis har blivit en viktig rutin. Alla hörs direkt i början av mötet och diskussionerna går snabbare på djupet.
Styrkor i stället för brister
I utvecklingssamtalen med Bodil Monthén-Kettunen står personalens styrkor i centrum. När människor får använda det som de är bra på ökar både arbetsvälbefinnandet och engagemanget.
– Vi pratar om karaktärsstyrkor, eller signaturstyrkor, som är en naturlig del av personen. Sedan tar vi också upp tillväxtstyrkor, sådant som man skulle behöva aktivera mer i sitt arbete.
"Jag känner de anställda och deras styrkor och har en stark tilltro till dem."
Genom att sätta ord på styrkorna får arbetsgruppen en större förståelse för varandra och ett gemensamt språk för att ge respons. Men det handlar inte enbart om att lyfta det som fungerar, utan också om att se när en styrka tippar över och blir ett hinder.
– En kollega som går för långt i sin känsla för rättvisa kan börja se orättvisor överallt, medan någon som driver sin vänlighet för långt riskerar att bli utbränd, eftersom det blir svårt att säga nej, berättar Monthén-Kettunen.
Balansen är alltså en nyckel.
– För mycket eller för lite av en styrka är inte bra, konstaterar Monthén- Kettunen.
Mindre kontroll – mer ansvar
En av de största förändringarna för Bodil Monthén-Kettunen var att sluta detaljstyra och släppa på kontrollen. Tidigare kände hon att hon behövde hålla i trådarna och vara involverad i det mesta, men nu planerar och genomför personalen aktiviteter i mindre arbetsgrupper.
– Det har frigjort massor med energi. Idéerna kommer från personalen och de driver dem vidare. Jag känner de anställda och deras styrkor och har en stark tilltro till dem.
Förändringarna syns i vardagen. På daghemmet i Träskända har personalomsättningen minskat och behörighetsgraden är högre.
– Det är ett konkret mått. Personalen trivs och vill stanna. Då tänker jag att vi är på rätt väg, säger Monthén-Kettunen.
Förändringen kommer från ledaren. Det var en tuff men givande utbildning, fortsätter hon.
– Jag fick ta spegeln i handen och titta djupt i den. Vem är Bodil? Hur förhåller jag mig till känslor på en arbetsplats? Jag måste kunna förhålla mig till dem om jag ska kunna leda andra. Hurdan är jag i min växelverkan? Jag har fått gå djupt in i mig själv. Ledarskap kräver en ständig självreflektion.
"Man kan inte gå tillbaka nu, när man märker alla positiva ändringar."
På Tiina Ahos daghem märks förändringen i stämningen.
– När personalen mår bra syns det direkt i barngrupperna.
Efter utbildningen fortsätter de två ledarna att träffas varannan vecka via Teams för att diskutera hur de tillämpar principerna för positivt ledarskap. Det är viktigt att inte bli ensam med det man funderar över, menar de.
– Det kollegiala stödet är viktigt. Vi kan ta upp konkreta situationer och få råd direkt, säger Bodil Monthén- Kettunen. Det är väldigt skönt när den andra förstår. Vi gläds och lyssnar på varandra. Vi är varandras tipsbank!
Processen att leda positivt fortsätter. Tiina Aho säger att kollegans stöd gör att det är lättare att hållas på rätt väg.
– Man kan inte gå tillbaka nu, när man märker alla positiva ändringar.
